Trebarnspappa – Välkommen till världen

Egentligen borde inte berättelsen om hur min tredje dotter kom till världen vara så lång eller spännande men jag är glad att den blev det.


Del 1. Förslossningsavdelningen
Natten till tisdag gick vattnet för Anna kl 01:00, 3½ veckor för tidigt. När jag väcktes av henne kl. 5 var värkarna täta och vi ringde till förlossningen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna för att informera och rådfråga. Redan nu märktes det mer avslappnade förhållningssättet som en tredje förlossning för med sig. Barnmorskan ville att vi skulle ta oss till förlossningen så snart som möjligt för kontroller. ”Så snart som möjligt” betyder ju inte ”nu” så vi hann med lite frukost, en dusch, packa det sista i väskan och att vinka av barnen som tills dess hade hunnit vakna och skulle stanna hemma med farmor.
7:00 gjorde det avslappnade paret Zúñiga Stenberg entré i förlossningens undersökningsrum. Vid det här laget hade värkarna avtagit. Efter några timmars väntan med prat, skratt, sömn i obekväma ställningar, prover, en god bok och CTG-kurvor kom barnmorskan och läkaren in.
Dr: Allmän information…
Vi: Ok…ok….ok…..
Dr: …så du kommer att läggas in…
Anna: Men jag har inte hunnit klippa håret än! Jag har ju min klipptid på torsdag!
Barnmorskan: *Förvånad blick*
Dr: Ja, men du ska läggas in nu…
Anna: Måste det göras nu? Hinner jag åka till stan för att klippa?
Jag: *Tappar hakan och skrattar nervöst*
Barnmorskan: *Förvånad blick fortsätter*
Dr: Ok, men gå och klipp dig så är du tillbaka om någon timma.
Jag vet inte men kan bara föreställa mig vad som försiggick i barnmorskans och läkarens huvud när följande mening formas av Annas läppar: …jag måste ju färga håret också så det tar nog tre timmar.
Efter lite surrealistiskt eftersnack som bland annat innehöll en fråga till barnmorskan och läkaren om rekommendation av ”en bra frisör i stan” lämnade paret Zúñiga Stenberg förlossningsavdelningen.


Svetlana.P.Jansson_2017_00001.jpg
Min Anna, gravid i vecka 29. Bild tagen av vår vän Svetlana P. Jansson

Del 2. Frisören
Familjens svarta Volvo gled in till den första frisören vi kände vägen till, Sax & Kam mitt emot McDonalds. Jag hann knappt stanna bilen förens min höggravida fru öppnade dörren och graciöst skuttade över den stenlagda vägen och gick in i frisörsalongen. 4 minuter…4 minuter tog det mig att köra vidare till parkeringen, parkera bilen…jogga (OBS! JOGGA! …vet inte varför) tillbaka till frisören, öppna dörren och se min Anna sittandes i stolen med en frisör som kammade henne. Salongen bubblade så klart av skratt och samtalsämnet var Annas…tillstånd 😁 Tydligen hade Anna öppnat upp dörren och sagt att hon ville klippa sig. Frisören började då bläddra i pärmen varpå Anna då sa ”Alltså, jag vill klippa mig nu för mitt vatten har gått!”.
Frisören: …ska inte du till sjukhuset?
Anna: …alltsååå, jag har nyss varit där och jag blev inlagd men jag sa att jag först måste klippa mig, så det är nog bäst att du börjar färga håret först så får vi se hur långt vi hinner.
Anna fick klipptid direkt! 😂

 

 

IMG_20171121_221716~2.jpgDel 3. Makens väntan
Jag: Anna, jag lämnar dig här och åker till Tuna Park.
Anna: Vågar du lämna mig här?
Jag: Jupp, om du vågar lämna förlossningen efter inläggning vågar jag åka iväg.
Med de orden åkte jag till Tuna Park och spenderade de kommande 3 timmarna gåendes runt… runt….och runt shoppingcentret.


Del 4. Parets väntan
Hade vi varit ett annat par hade vi nog åkt till förlossningen så fort de sista lockarna hade nuddat marken men paret Zúñiga Stenberg valde att ta en sen lunch på favoritrestaurangen Bangkok Express.
Straxt efter kl 15 gör vi ännu en gång entré genom de röda portarna till förlossningsavdelningen. Resten av dagen gick förbi på ett väldigt anmärkningslöst sätt. Värkarna kom sporadiskt, CTG-kurva och för mig blev det frysmat och att sova på en fåtölj med tillhörande fotpall för att senare under natten förflytta mig till ett dubbelvikt täcke komfortabelt tillrättalagt på forlossningssalens golv.


Till ronden beslutade vi att Anna skulle sättas igång kl 21, fram tills dess kunde vi göra vad vi ville, så vi gick på en shoppingtur och sen åkte vi hem till våra barn.
Närmare kl 22 fick Anna medicin som sakta skulle sätta igång processen, lagom till tidiga morgonen skulle nog förlossningen sätta igång…trodde vi. 2 timmar senare var epiduralen på plats för att smärtorna hade blivit så starka. Tack vare epiduralen fick vi åter en stund av ro. Det var här jag inbillade mig att jag skulle få några timmars sömn i tältsängen som personalen hade rullat in till mig…och till en början såg det ut som att det skulle bli så. Jag kröp ner mellan det vita Beredsen lakanet och grönvitrandiga täcket. Jag la huvudet på den blåa landstingskudden. En kudde som såg ut som en vanlig kudde men är gjort av ett lite plastigare material som gör det lätt att torka/sprita bort eventuella kroppsvätskor och annat som kan tänkas nudda densamma. Jag tittade bort mot Anna som låg på förlossningsbritsen (av samma blåa material som min kudde), vi växlade några ömma ”god natt älskling” innan jag drog täcket över huvudet.
Det kunde inte ha gått mer än 15 minuter då Annas röst bröt tystnaden, ”Tryck på knappen, jag måste prata med barnmorskan!”. Av allt jag kunde ha sagt från den där tältsängen valde mina läppar att forma orden ”Varför då!?”. ”Tryck på knappen!” hörde jag Anna ropa ut i mörkret. ”Ja men, vad ska du säga till henne då?” Detta blev alltså de välvalda meningarna jag slängde ut mig i en förlossningssal EFTER att min fru hade fått epidural PGA att ha blivit IGÅNGSATT och haft KRAFTIGA VÄRKAR! ”IFRÅGASÄTT INTE SÅ MYCKET OCH TRYCK PÅ KNAPPEN!”. Jag skuttade upp ur min säng, tryckte på knappen och knappt 30 sekunder senare kom barnmorskan in. ”JAG KÄNNER ATT DET TRYCKER NEDÅT NU!” ropade Anna. En snabb undersökning senare bekräftade det oundvikliga, det var nu dags för barnet att komma ut. I några väl koreograferade rörelser hade barnmorskan och undersköterskan förberett hela rummet för en förlossning. Jag hann sparka undan min säng och få igång familjens Canon för att för tredje gången fota en förlossning.
Torsdagen den 16 november kl. 01.44, i sal nummer 9 fick familjen Zúñiga Stenberg sin tredje dotter. Hon fick namnet Eleonora, Selma Maria Eleonora.

Eleonora
Selma Maria Eleonora

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s