1 år

Här sitter jag, du håller mitt finger hårt. Du gäspar trött och suger på din napp. Du slumrar till, tappar greppet om mitt finger. Ett kort och gnälligt gråt kommer från dig. Du hittar din trygghet i min hand igen och tystnar. Du gäspar trött, suger på din napp och slumrar till…

Ett helt år har gått och du är nu stor och stark. Du står på dina två ben och är snart redo att springa iväg men just nu kryp er du längs golvet med en ruskig fart. Du skriker av glädje när Isabella leker med dig och är en riktig tuffing som står emot både hennes och dina hundars bus.

Ett helt år har gått, du var stark redan då, det visste både 

mamma och jag. Dit skrik ekade i den kalla operationsrummet. ”Hon har starka lungor” sa de till oss, något som är en lättnad att höra när man får ett prematurbarn. Samtidigt var du liten och såg så späd ut. Jag vågade inte ta på dig för jag var rädd att du skulle gå sönder men styrkan av ett björn bodde i dig och den blir mer och mer tydlig för var dag som går!

Du andas nu tungt. Din hand släpper försiktigt greppet om mitt finger.

Björnen sover i sitt trygga bo…

1. I ateismens brist frestar teismen

2. Välkommen till oss

3. Tvåbarnspappa

4. Avdelning 62 C – Neonatal

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s