Tvåbarnspappa!(?)

Fredagen den 25 december, runt 20:00 parkerade jag bilen framför vår grind. Resan mellan Eskilstuna och vårt hem brukar ta 40 minuter men den dagen tog det minst en timme, jag körde inte fortare än 70 km/tim och kände mig bra nöjd med det. Jag steg ut ut bilen för att börja lasta ur bagaget.

image
…ännu var inte bilen färdiglastad…

Det hade tagit mig (och Isabella) fyra vändor för att få med all packning mellan rum sju på Mälarsjukhusets neonatalavdelning och personalparkeringen nära ingången. Utöver en fullpackad resväska med vardagskläder lastades familjens Volvo med två shoppingpåsar med mat, en syskonbarnvagn, en laptop, en platta, en systemkamera, den hyrda bröstpumpen, två mindre väskor med bland annat julklappar, ett antal påsar med annat löst som skulle hem och en införskaffad äggkokare (…för man måste ju ha ägg till frukost även om man bor på sjukhus). Jag var dels tacksam över att Annas syster Fia hade tagit med sig en hel del grejer hem till oss dagen innan, men jag var också tacksam över de timmar jag spenderade som liten med att spela Tetris på mitt gamla Game Boy…den gråa med grön skärm. Till den femte och sista vändan hade jag med mig de mest dyrbara…Isabella, Carolina och Anna…
Väl hemma tog jag ut Carolina från bilen, bar henne i bilbarnstolen och öppnade dörren hem, nu för första gången som tvåbarnspappa…

Tvåbarnspappa…jag minns att jag som liten vid några tillfällen sa till min mamma att jag ville ha ett småsyskon, en lillebror för att vara mer exakt, men ett småsyskon var inte något som man bara kunde önska sig och jag blev mina föräldrars enda barn. Jag behövde aldrig konkurrera om deras kärlek eller/och deras uppmärksamhet vilket medförde att jag hade allt jag behöver och lite till. Det är förmodligen min status som ”ende son” som medfört att jag funderar på hur man delar sin kärlek med två barn. Jag är medveten om att jag förmodligen övertänker detta men tanken på att inte räcka till gnager i mig. Hur gör man för att vara där för de båda? Min pappa kom från en syskonskara på fem och min mamma hade sex andra syskon. Jag har två barn, i jämförelse med mina föräldrar kommer Isabella och Carolina näst intill kunna tröttna på den uppmärksamhet och tid vi kommer att kunna ge de…men trotts detta är det svårt för mig att släppa den gnagande känslan av otillräcklighet. Jag tror att jag måste förlika mig med denna tanke och känsla, förhoppningsvis kommer dessa att blekna med tiden samtidigt som jag låter mig själv växa in i uppgiften som tvåbarnspappa.

Annonser

2 kommentarer Lägg till

  1. Lina skriver:

    Härligt att ni är hemma!
    Det ordnar sig, andra säger att kärleken man har att ge dubblas. Själv kan jag inte bekräfta det!

    Gillad av 1 person

  2. Augusto skriver:

    Tack Lina 😇

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s