I ateismens brist frestar teismen

Utan att gå in i några detaljer så går vi igenom en tuff period just nu. Bebisen i Annas mage växer inte som den ska, Anna har fått högt blodtryck och hon är nu inlagd på sjukhuset. Som föredetta katolik inser jag just nu att teismen har något att erbjuda (eller frästa med) som ateismen saknar, i alla fall såvitt jag för närvarande kan se det. Det handlar om den befriande tanken om att man som människa överlämnar sig själv och sina svårigheter till en högre makt som styr längs vägen till det bästa målet – ”Låt din vilja ske.”

wp-1448571679731.jpegDet var en lång och jobbig tid då jag insåg att jag faktiskt inte kunde stå bakom den katolska kyrkan (läs mer här). Det var mycket ifrågasättande av mig själv, mina tankar och mina handlingar. Om jag idag ska sätta mig i ett fack vill jag kalla mig för agnostiker men med en stark lutning åt ateismen. Jag erkänner alltså att jag inte kan veta om det finns en högre makt men det logiska resonemangen och den kunskapen som vi idag har för hur världen (och mycket annat) fungerar säger mig att det är mer trolig att ett sådant väsen inte finns. Trots allt detta kan jag inte blunda för att jag är uppväxt i en religiös kontext med de kulturella ritualer som hör till. Till exempel; jag kan inte åka förbi en kyrka eller en kyrkogård utan att det rycker i armen för att göra ett korstecken…och jag har kommit på mig själv göra några då jag inte varit uppmärksam. Samma sak innan maten kan jag komma på mig själv med att tänka eller göra ett korstecken för att samtidigt tacka gud för maten…och just nu skrev jag gud med ett stort ”G”…men jag var tvungen att demonstrativt backa och byta ut den mot ett litet ”g”. På samma sätt kan jag inte låta bli att reflexmässigt frestas av tanken på att överlämna denna svåra stund till denna hypotetiska makt…”låt din vilja ske…du vet bättre än jag…styr mig och mina handlingar”. Visst är det frestande, visst låter det skönt? Men då kommer logiken in i hjärnan och blåser bort frestelsen, det som kunde ha varit förlösande…och där står jag kvar utan att kunna överlämna allt det jobbiga, för jag äger det…jag måste äga det. Men om jag äger denna svåra tid och de tårar som hör till innebär det också att jag äger de goda stunderna och de skratten som dessa stunden för med sig…och denna tanke är i alla fall något stärkande och ger något att se fram emot.

 

Annonser

3 kommentarer Lägg till

  1. Rosie skriver:

    Ta hand om er ❤

    Gillad av 1 person

    1. Augusto skriver:

      Tack Rosie 💟

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s