Ett samtal

Jag har på senare tid insett hur mycket jag tycker om ord, både det skrivna och det talade. Jag gillar att samtala och jag gillar att diskutera. Jag gillar att få mina tankar utmanade och jag gillar när jag kan lära mig något nytt.

Några år efter att mina föräldrar skilde sig flyttade min pappa tillbaka till Peru villket gjorde att vi inte kunde ses ofta. De få gångerna jag åkte dit och framför allt som vuxen tonåring är det våra samtal jag mins bäst. Vi pratade länge och väl på ett av Limas caféer och samtalens innehåll varierade ifrån psykologi till historia och allt där emellan. Jag inser idag hur viktiga dessa samtal var för mig.

Idag var jag ute på en långpromenad med Isabella, Elsa och Astrid. På vägen hem hade Isabella och jag det som borde räknas som vår första riktiga samtal. Den gick något såhär:
I: Papa
A: DU SA PAPPA! Isabella, säg PAAAPPA!
I: Paaapa
A: Pappa
I: Pappa
A: Pappa
I: Paaaaaaaaa
A: Pappa säger man.
I: Papaaaa…aaaaaAAAH!
A: Inte skrika hjärtat…
I: ….AAAAAAAAH! Hihihihi!
A: Pappa
I: Paaappa
A: Pappa
I: Paaaaaaaa
Och så där höll vi på i åtminstonne 5 minuter. Vissa stunder är värda att spara på och denna är en  av de.
Annonser

En kommentar Lägg till

  1. Martin skriver:

    Härligt! (=:

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s