Jag tänker inte kalla det för & ”livspussel”

Om vi pratar om ett pussel så innebär det att det finns en färdig bild att sträva efter, att det finns ett antal bitar som smidigt ska passa in med dess motsatta del, tvingas de in blir pusslet fel. För att detta pussel ska bli klart innebär det också att alla bitarna måste behållas, vi har nog alla varit med om känslan av att sakna en eller flera bitar av ett pussel. Man har framför sig en bild på ett fagert landskap med ett stort skotthål där ett litet rött hus borde finnas.
Nej tack, att kalla det ”livspussel” blir i mitt huvud felaktigt, jag tror mera på att jämföra det med schack. Nu tänker jag inte ens låtsas vara duktig på att spela schack, jag är inte ens halvbra och det kanske till och med gör denna metafor mer korrekt.

I schack har man ett givet antal pjäser och poängen är att vinna mot en motståndare som i denna kontext kan (i brist på ett bättre namn) kallas för Livet. De pjäser du har att röra dig med är alla värdefulla men på olika sätt och det enda du kan utgå ifrån är att du inte kommer att vinna spelet med alla dina pjäser på brädet. Du kommer att få göra rockader (omprioriteringar) för att skydda kungen och offra vissa pjäser (bortprioriteringar) för att kunna vinna.
Bönderna kan vara lättare att offra ”for the greater good”, för mig är det att titta på en tv-serie, läsa en god bok, spela tv-spel eller att sitta ner och ta en kopp kaffe.
Tornen, hästarna och löparna är lite jäkligare att offra men om man har bra drag planerade blir det värt att offra sin goda nattsömn, träningen som man älskar, att ensam gå på toaletten/duscha, att komma i tid till vad som helst, plugga i fred eller träffa vänner/familjen.
Damen är den svåraste att offra, den blir man sur över att bli av med speciellt när man inte är beredd. För mig är det då hela dagen gått och jag inser att jag ”bara” hunnit med att ta hand om och underhållit en grinig Isabella och har allt annat kvar att göra.

Till slut har vi kungen – där står jag och tror att jag är bäst och att alla lyssnar på mig när sanningen är  den att jag egentligen är ganska handlingsdepriverad och bara kan ta ett hjälpligt steg åt valfritt håll. Ser man ingen chans att vinna är det nog ganska viktigt att lära sig att ta remi – när det slutar oavgjort för att man till exempel inte kan göra något drag. Då är det bara att säga ”f*ck it” för denna gång och med huvudet högt leta fram godiset, glassen, kakorna och lägga sig under täcket för att vänta på att nästa parti tar sin början.

En kommentar Lägg till

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s