Det som började som en vanlig och tråkig torsdagsmorgon…

Pappas stora hjärta
…eller? Nu när jag tänker efter kanske det inte gjorde det. Jag har de senaste veckorna påbörjat min sista termin som sjuksköterskestudent och det innebär att jag gör praktik på olika vårdinrättningar. Det, i kombination med jobbet gör att det blir långa dagar för mig och långa dagar för Anna som då tar han om Isabella, följden blir att jag saknar mina tjejer otroligt mycket och här har vi också anledningen till att jag inte varit aktiv med bloggen. Nå väl, denna dag kunde ha varit vilken dag som helst, Isabella har de senaste veckorna vaknat någon gång kring 3 på natten och inte velat somna om förens kl. 5 om hon ens somnat om, men idag ja, då sov hon till 6:30…nått speciellt skulle hända. Jag gick upp, gjorde mig i ordning, Isabella och Anna kom upp och vi började äta frukost, ja alla tecken pekade på en helt vanlig torsdag men så plötsligt kom det där speciella, det som skulle förändra hela min dag. Från min vänstra sida hör jag en liten röst som försiktigt och mjukt, som med en älvas mjuka och förtrollande stämma sjunger ut ordet – PAPPA!
ISABELLA har sagt PAPPA!!!! Jag är så lycklig, hon har sagt mamma några gånger och jag har till och med lyckats få med det på film, men nu har hon också sagt PAPPA! Anna sa att Isabella övat på det under gårdagen, baba, baba sa hon då. Mitt lilla hjärta, så stor du börjar bli!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s