Anna är döpt i den Svenska kyrkan och är uppväxt med de traditionerna, jag är å andra sidan döpt och uppväxt i den katolska kyrkan med dess tankar och traditioner. Idag befinner jag mig på en plats där jag har glidit ifrån den katolska kyrkan och jag ser mig mer som en traditionsmässig katolik men samtidigt har jag en känsla inom mig som kan relateras till det som idag populärt kallas för agnosticism – jag erkänner att jag inte vet om det finns en Gud eller inte. Krångligt? Ja!
Vad menar jag med att jag traditionsmässigt är katolik? Till exempel så tackar jag Gud för maten innan jag äter, jag ber vid svåra stunder, jag ber och tackar Gud vid glädjens stunder och allt detta gör jag delvist av ”gammal vana” men också för att jag anser att det är viktigt att vara tacksam för det man har och detta blir ett sätt att göra det i handling, sen spelar det ingen roll för mig om ”någon tar emot” bönen eller inte.
![]() |
En av de bästa dagarna i mitt liv |
Jag började medvetet glida ifrån den katolska kyrkan för si sådär en 7 år sen, nått år innan Anna och jag skulle gifta oss. I den katolska tron är det brukligt att innan man gifter sig, gå till prästen för att delta i samtal om vad det innebär att vara gift. Anna och jag hade en gemensam dröm om att gifta oss på en strand utomlands. Tyvärr fick vi veta att ett katolsk bröllop måste ske i kyrkan, skulle vi välja att gifta oss utan en katolsk präst fanns det en möjlighet för oss att få det hela ”fixat”. Om jag inte minns fel innebar det att biskopen skulle godkänna vår vigsel. Efter detta fick vi höra att Anna var tvungen att godkänna med sin namnteckning att våra eventuella barn skulle växa upp i katolsk tro. Till sist fick vi höra att enligt katolsk tro så får man inte använda preventivmedel för att planera sin familj då detta var en synd. Efter två eller tre av dessa möten stod jag inte längre ut med att ta med Anna på fler och våra egna diskussioner och tankar utvecklades. Denna del av historien slutade med att Anna och jag gifte oss den 10e januari 2009 vid en strand på ön St. Thomas med vår närmsta släkt närvarande. Det blev precis som vi hade drömt om.
![]() |
Jonas ”Baby B” Person |
![]() |
Sofia Stenberg |
Då kom nästa fråga: Är det rätt att döpa ett barn och på så sätt tvinga på hen en tro? Vi diskuterade fram att vi, som föräldrar tar och kommer att ta stora och svåra beslut som kommer att påverka vårt barns liv. Vi väljer det namn hon kommer att ha, vi kommer att välja den skola hon kommer att gå i och vi kommer att lära henne det vi anser vara etiskt och moraliskt korrekt. Att välja att döpa henne faller in som en av dessa beslut vi tar, samtidigt som vi åtar oss uppgiften att lära henne om andra religioner och sätt att tro för att hon en dag ska kunna besluta om hon vill eller inte vill fortsätta att tillhöra en religiös gemenskap. Så beslutet blev att Isabella ska döpas i den Svenska kyrkan då både Anna och jag ser den som en mer modern, inkluderande och öppen kyrka och så ser vi dopet som en fin tradition. Vi är också glada över valet av gudföräldrar, gudmor blir Annas lillasyster Sofia Stenberg och gudfar blir en av mina äldsta vänner Jonas Persson. Bättre gudföräldrar kan hon inte få!
En kommentar Lägg till