 |
| Anna och jag i Koh Samui, juli 2013. 4 veckor in i graviditeten |
Jag körde hem från jobbet häromkvällen, det snöade. Snön träffades av strålkastarljusen som fyllde hela utsikten och jag tänkte för mig själv:
– Kör försiktigt, jag ska snart få barn.
Snart körde jag 70 på 90 väg och tanken slog mig. Mitt liv kommer inom några veckor att få en ny mening. I mina ögon kan mitt liv vara hur betydelselöst som helst men i någon annans ögon kommer den att vara en av de viktigaste punkterna i dess universum. Ett liv kommer att vara beroende av att jag kommer hem för att ta hand om hen, rår om hen och visar hen vad kärlek är. Jag undrade för ett tag sen när insikten skulle nå mig, efter den hemfärden tror jag att den är på väg.
Vi fick reda på att Anna var gravid samma dag vi åkte till Thailand. Ordet overkligt har jag skrivit flera gånger här men nu känns det overkligt att vi en dag stod där, precis i början av graviditeten och hade hela denna resa framför oss. Nu är vi inne i vecka 35 och är snart, snart framme.En annan sak som också är konstigt är hur varierat ”tiden” kan uppfattas. Vi har alla upplevt detta, en paus på 15 minuter när man är på en seg 3 timmars föreläsning är mycket kortare än när man en kall decembermorgon står vid busshållplatsen och ska vänta i 15 minuter på bussen. Just nu känner jag så, som att jag står i den där busshållplatsen och väntar i kylan…15 minuter till bara…
