Ja, du läste rätt, jag kommer att bli världens första pappa…åtminstone så känns det så.
I mitt huvud kan jag inte tänka mig att någon annan gått igenom samma saker, samma känslor och samma tankar som jag nu går igenom. Samtidig vet jag att jag nu vandrar samma väg som min pappa och alla andra män vars vandring just nu håller på att kulminera i det liv som komma skall.

En annan känsla som jag nu börjar lägga bakom mig är den ogreppbara känslan att det växer ett liv inuti min älskade fru. Ska jag vara ärlig så har jag känt mig som Tomas tvivlaren som inte vågat tro förens han fått se med sina egna ögon och fått känna med sina egna händer. Inte för att jag inte trott på att jag ska få ett barn utan på grund av att det är så abstrakt. Men den stunden jag la handen på hennes fina mage och kände den smekning som kallas för ”sparken” var stunden jag började förstå att det var sant…lycka!

Hur kan det vara så att huvudet förstår men inte förstår och att det logiska kan bli ologiskt…men ändå kännas rätt?

Jag tror att jag kommer ha mer frågor än svar en lång tid framöver…men det känns helt ok…mer än ok…helt underbart. Tur att inte allt i livet behöver vara logiskt, det vore ologiskt.

Tack för denna gåva älskling. Jag älskar er.

Sí, si has leído bien, voy a ser el primer padre del mundo. Así es como me siento. No me puedo imaginar que alguien más haya vivido esta experiencia y esté pasando por la misma situación que yo…que experimente las mismas sensaciones, sentimientos y pensamientos.

Por otro lado, sé que voy a recorrer la misma senda que ha recorrido mi querido padre y muchos hombres más. Senda que culminará pronto con la llegada de una nueva y hermosa vida.

La idea de que está creciendo un nuevo ser en el vientre de mi amada esposa me hace estremecer de dicha. Para ser honesto, me he sentido como Santo Tomás: ”Si no veo con mis propios ojos y no toco con mis propias manos, no creo”. No es que no crea que voy a tener un bebé, si no que se torna tan abstracto para mí. Cuando puse la mano sobre el delicado vientre de mi esposa y sentí el suave movimiento llamado “patadita”, empecé a entender que era cierto. ¡Qué maravilla!

¿Cómo puede ser que se razone, se piense y no se comprenda. Y que la lógica se vuelva ilógica?…Qué suerte que no todo en la vida tiene que ser lógico. ¡A pesar de ello, cuanto acontece es bello!

Estoy seguro que voy a tener más preguntas que respuestas durante mucho tiempo….me siento, muy, muy feliz…porque este suceso es algo más que maravilloso!

¡Gracias mi amor por este hermoso regalo! ¡Las amo!